Distans...

Just nu känns det väldigt jobbigt, vad är meningen med att tycka om någon om denne ändå bor x antal mil bort?
Varför har jag försatt mig i denna situation? Och det värsta av allt är att jag kan inte se när och hur det skulle kunna bli bättre.
Det här är galet, vad håller jag på med egentligen?
Är detta kanske bra för mig? Vad jag behöver för att inte tröttna?
Det känns SÅ roligt att ha ett förhållande över telefon och msn (eller inte)...
Och den galningen fattar ingenting, hur kan man vara så jävla optimistisk?
Jag vill å andra sidan inte vara en liten gnällspik, men jag är född sån.

Jag vill festa ikväll men jag måste jobba och det suger verkligen, åhh alla andra ska ut utom jag.

Jag är glad att jag har min Emma i alla fall, tack för igår vännen, du betyder så mycket för mig. Det är tur att jag har en vän som dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0