Strömsholm
För en vecka sedan var livet väldigt kul, jag vaknade upp på morgonen onsdagen den 11 oktober och kände mig förväntansfull. Några timmar senare, runt 17.30 var jag och min syster på väg ner till Strömsholm tillsammans med en oerhört tung packning bestående av ridkläder, säkerhetsvästar och annat nödvändigt som vi skulle behöva under vår långweekend. Därefter tillbringade vi 3,5 underbara dagar på RS (Ridskolan Strömsholm) där dagarna tillbringades i stallet och bestod av galoppträning på underbara fullblod. Men tiden går fort när man har roligt och tro mig den går ännu lite snabbare (eller vänta det kanske blir saktare) när man sitter på världens snabbaste hästras. Hur som helst, det var en underbart rolig helg med trevliga människor och jag längtar tillbaka.
Nu, en vecka senare, sitter jag på en dammig obekväm stol i ett kalt tråkigt rum i något som ska föreställa en gymnasieskola men där det knappt existerar några lektioner. Från underbart till vedervärdigt, ungefär. Eller nej förresten, det kunde varit värre...
Hur som helst, då ens vardag råkar vara så tråkig att man kommer på sig själv med att seriöst engagera sig i om läppglanset ligger rätt på läpparna krävs drastisk förändring.
Eller som jag sa till Micis på lunchen idag "Mitt liv suger, jag har aldrig haft så mycket att göra som jag har nu men ändå har mitt liv aldrig varit tråkigare". Kanske borde man se över sina vanor?
Jag har fullt upp hela tiden, men det jag gör är ju ändå saker som jag valt att göra själv, hur kan det bli tråkigt?
Min lägenhet är kaos (inredning, vem har tid med det?).
Mina skolarbeten hopar sig (vadå, plugga? Det gör jag senare).
Mina "relationer" verkar förbli ett olöst mysterium (hur löser man egentligen problem som inte har några lösningar?).
Min ekonomi dödar mig (vem har lärt mig alla de dyra vanor jag tagit mig för? Mamma? Pappa? Någon?).
Jag är noll engagerad i mitt jobb (gäsp, kan man inte få pengar för att surfa runt på nätet?).
Nu, en vecka senare, sitter jag på en dammig obekväm stol i ett kalt tråkigt rum i något som ska föreställa en gymnasieskola men där det knappt existerar några lektioner. Från underbart till vedervärdigt, ungefär. Eller nej förresten, det kunde varit värre...
Hur som helst, då ens vardag råkar vara så tråkig att man kommer på sig själv med att seriöst engagera sig i om läppglanset ligger rätt på läpparna krävs drastisk förändring.
Eller som jag sa till Micis på lunchen idag "Mitt liv suger, jag har aldrig haft så mycket att göra som jag har nu men ändå har mitt liv aldrig varit tråkigare". Kanske borde man se över sina vanor?
Jag har fullt upp hela tiden, men det jag gör är ju ändå saker som jag valt att göra själv, hur kan det bli tråkigt?
Min lägenhet är kaos (inredning, vem har tid med det?).
Mina skolarbeten hopar sig (vadå, plugga? Det gör jag senare).
Mina "relationer" verkar förbli ett olöst mysterium (hur löser man egentligen problem som inte har några lösningar?).
Min ekonomi dödar mig (vem har lärt mig alla de dyra vanor jag tagit mig för? Mamma? Pappa? Någon?).
Jag är noll engagerad i mitt jobb (gäsp, kan man inte få pengar för att surfa runt på nätet?).
Hur som helst, jag ska ta tag i mitt liv, bara inte just nu.
Lättja - min största fiende.
Bilder från Strömsholm kommer senare...
Kommentarer
Trackback
