Varje dag.
Jag orkar inte med att känna som jag gör nu, som jag har gjort till och från i en evighet känns det som. Tänk om du kunde förstå, utan att jag behövde formulera meningar och försöka förklara, det känns som att varje dag är en uppoffring. Det jag gör för dig, för jag vet att du mår dåligt annars. Men varför tänker jag inte på mig själv i första hand? Mina egna känslor.
Varför ser du inte mig? Det som jag tog för givet alltid skulle finnas, bryr du dig inte om längre. Saknar inte du det lika mycket som jag?
Varför får DU göra vad du vill men inte jag?
Varför kan du inte tänka efter, som jag gör varje dag. Jag går runt och är så irriterad, för att jag inte vågar säga vad jag tänker på. För att du ändå inte skulle förstå...
Varför kan inte du offra dig lite för mig? Bara lite... som jag gör för dig...
Jag orkar egentligen inte ens träffa någon...
Jag har inte ett dugg lust att festa imorgon och det känns som att det är ditt fel.
you got problems hun' ? whats's up..
men baby ! whats wrong ?! ikväll ska du supa bort dina sorger med mig, micis och sofie och linda !
Sofie & Lovisa: Ja ni det finns där under ytan och dyker upp ibland, men idag känns allting mycket bättre och jag ser fram emot ER ikväll!!
BTW, skulle inte Sofie vara chaufför och Micis nykter? :P
jao, men nu ska micis vara chaufför och jag vara nykter ;)
nej ett tag lät det som att både sofie och micis skulle supa men sen så sket dom båda i det! och det suger dase