It's my party

Blev väckt imorse, av min skräpsyster som började dammsuga och städa sitt rum, vägg i vägg med mitt.
Gick upp och frågade aningen irriterad varför hon började dammsuga när hon visste att jag sov. Fick svaret att hon var tvungen att göra det nu för hon skulle iväg och jobba sen. Låt gå för det då tänkte jag och gick tillbaka in i mitt rum, drog täcket över huvudet och kände efter om jag möjligtvis var friskare idag. Men mina förhoppningar blev inte långvariga för förkylningen verkar hålla i sig idag med.  Har i alla fall inte ont i halsen längre så det är ju bra. Egentligen hade jag bjudit hem Nella för att baka bullar med mig idag men det får bli senare på lovet om någon dag eller två när jag känner mig lite piggare.
Efter att ha gått upp och insett att systern inte börjar jobba förrän sent på eftermiddagen och hade haft hela jävla dagen på sig att städa och inte hade behövt göra det imorse när jag sov, blev jag grinig, och hennes nonchalanta attityd gör ju inte saken bättre direkt.
"Mikaela, jag hade aldrig gjort så om du låg och sov, du kan väl respektera att jag är sjuk och behöver sova och kanske inte börja städa på morgonen utan lite senare, jag spelar aldrig musik t.ex. när jag vet att du sover" Svaret man får är då? Jo: "Nähä, men bara för att du inte gör så så betyder det inte att jag är som du"... Danke kääära syster. Älskar din omtänksamhet.

Nu ska jag äta min färdigmat som är klar i ugnen... mm mums!
...Färdigrätter har onekligen en stor brist på grönsaker, och paneringen på min fisk såg ut som små larver, men gott var det.

Ett annat viktigt beslut jag måste ta är om jag ska följa med till Namibia eller inte. Jag orkar inte med allt tjat om att det är en sådan toppenchans och att det vore dumt att inte ta den... jada jada jada...
Sofies förslag om att åka till Italien och käka pasta och pizza lät ju faktiskt ytligare - och roligare.
För alla er som inte fattar vad jag skriver om nu, kanske jag ska informera om att det är mitt projektarbete i trean jag pratar om.
Hänga med skolan till Namibia, besöka en SOS-barnby, dokumentera, skriva och vara en allmänt viktig och intresserad person i två veckor. Eller helt enkelt göra något ytligt och skönt som att använda pengarna till att åka till Italien och äta pizza, jaja och kolla på kulturen såklart  ; ) tillsammans med nån som är lika ytlig som jag (jag syftar inte alls på Sofie).
Eller språkresa på Malta tillsammans med Linda, Lovisa och Micis.
Ibland är det jobigt att ha så mycket resurser och valmöjligheter. Lindas förslag om att åka vasaloppet är ju det töntigaste jag hört på länge, det är en sak som är säker.
Jag skulle garanterat komma sist i mål och ramla åtskilliga gånger på färden... pinsamt. Inte gör man bort sig frivilligt inte!

Återkommer när jag sett ljuset och blivit upplyst (antagligen aldrig men i så fall återkommer jag ändå) ...hrmm...

Goodbye my lovers!